Hamna i ett helt onödigt smågräl med min far nyss. Köpte en hårddisk för drygt ett år sen nu, men den gick sönder och vi hann lämna tillbaka den och få ett tillgodokvitto innan garantin gått ut. Så sa jag till min kära far att jag tycker vi ska köpa en liten kamera, alltså en digital kompaktkamera. Så fråga jag om det här kvittot och pappa är helt övertygad om att han gett det till mig. Han söker igenom plånboken och datarummet och svär sig fram för att det inte finns nånstans. "Är du säker på att du inte har det Jenny?" Jag är sten säker, jösses! Det är ju 800 spänn, jag tror nog att jag kommit ihåg om jag fått ett presentkort för tekniska prylar på 800 spänn, eller? Till slut fick jag rätt, fast även min kära far fick rätt. Han hade gett mig kvittot, bara inte personligen, utan han hade lagt det i min pärm!
Sen har även min lilla mor frågat om jag lånat hennes skinnhandskar. Ja det har jag men jag har lagt tillbaka dom. Tyckte även där att jag borde veta vad jag gjort av ett par handskar. Hon går iväg och söker igen och kommer tillbaka, "Är du säker på att dom inte har hamnat i någon väska eller nå?" Även där var jag helt säker, men för att göra min mor nöjd så kollade jag i en väska. "Har jag glömt dom i en väska så är de i så fall den här.." Jag sätter ner handen i väskan och jo jävlar nog var dom där! HA! Så jag är säker i allt jag gör, övertygade för en sekund om att jag har koll på mig själv och förstörde hela framgången 5 min efter! Jag har alltid råka förlägga saker, ni vill inte ens veta hur många klockor och plånböcker (tyvärr med pengar i) som jag tappat bort på mina 19 år i denna värld. Men jag jobbar på det, ska bli mer ordningsam!
Hugs 'n Kisses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar