Jag lever helt klart i min egna lilla bubbla, speciellt när jag är på stan. Missade helt Verro när hon kom och gick. Syster hade bytt blickar med henne men jag kollade bara upp i taket som fetaste dissen. Men det var verkligen inte meningen, jag är bara lite egen när jag är på stan så ser aldrig folk. Så om ni nån gång ser mig på stan och jag kollar åt något annat håll så dissar jag inte, inte speciellt ofta i alla fall, HA! Ne, men jag gör det inte med flit, lovar!
Can't you see... that when I find you, I find me...
Lyssnar på en nyfunnen artist, Joshua Radin, där av det extremt djupa engelska insticket och rubriken. Sitter och försöker få lite inspiration till boken. Jag vet vad jag ska skriva, men inte hur jag ska skriva det. Det är en grym balansgång mellan att skriva nog mycket och nog lite. Att skriva så utförligt så att inte bara jag ser scenen framför mig. Jag har en klar bild i huvudet hur allt ser ut, men det gäller att få ut den bilden i text så att alla andra sen ser samma sak när de läser. Att vara författare eller att skriva en "bra" berättelse är verkligen en konstform. Jag är ganska estetisk av mig så jag bör kunna fixa det relativt bra (allt är relativt). Men jag jobbar på det, hoppas att den blir så pass bra så inte bara jag uppskattar den. Känns lite töntigt ibland när man skriver, men jag ska säga er att det står lika töntigt i andra böcker som jag läser. Så jag har kommit fram till att det ska vara töntigt! Ska jobba på det där nu..
Hugs 'n Kisses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar